Staruppropet i Dalarna                                

1989 - 2004  

Mats Forslund

Staren är en av våra folkkäraste fåglar. Troligen för att den är en av de första vårfåglarna som anländer och för att den gärna häckar i anslutning till våra hus. Det är många i Dalarna som sätter upp starholkar och sedan noga följer häckningen från att stararna anländer tills att ungarna flyger ut. Under mitten av 1980-talet kom allt fler rapporter från olika ställen i Dalarna om att staren hade försvunnit eller minskat kraftigt antal. Dalarnas Ornitologiska Förening beslöt därför 1988 att starta ett upprop om staren i Dalarna. Vi vädjade till allmänheten att rapportera om det häckade starar i starholkarna eller om holkarna stod tomma. Uppropet fick bra gensvar från allmänheten och ett stort antal rapportörer har under årens lopp rapporterat in resultatet från sina starholkar.

Material och metoder

Under åren 1989 till 2004 har totalt 967 personer bidragit med 43 241 holkrapporter. Genom upprop i dagstidningar, radio och TV uppmanade vi privatpersoner att rapportera om de hade starar i sina holkar eller om holkarna var tomma. En artikel samt talong fanns införd i tidningarna och utifrån dessa rapporter har ett kontaktnät med starholksrapportörer upprättats. När stararna börjar mata sina ungar i början av maj sänder vi ut ett brev med rapporteringsblankett för årets upprop samt en information om förra årets resultat.  

Vi har valt en enkel metod för att få in ett stort material som möjligt. Metoden har varit att varje rapportör skall ange hur många starholkar som denne har samt hur många starhäckningar det är i dessa holkar. Den enkla rapporteringen samt det färdigadresserade svarskuvertet har gjort att svarsfrekvensen varit hög. Under senare år har mellan 750 - 800 rapportörer fått brev från oss och ca 400 – 500 har svarat. Dessa har årligen rapporterat resultatet från 1624 – 3329 starholkar (figur 1).

Vi har också begärt in rapporter om starhäckningar i hålträd och andra hålutrymmen. Totalt har 3112 sådana häckningar rapporterats under åren 1989 – 2004. Flertalet av dessa häckningar har skett i hålträd.

De frågor vi ville få svar på genom uppropet var om staren hade minskat i Dalarna samt hur starens häckningspopulation utvecklades i landskapet.  

Resultat

Beläggningen i holkarna var ganska konstant under åren 1989 till 2004 med en största skillnad på 15 % mellan åren (figur 2). De sämsta åren var 1995 och 1997 då 29 % av holkarna var bebodda. Det bästa året var 2003 då 44 % av holkarna beboddes av starar. Under perioden 1997 till 2003 ökade sakta antalet häckningar i holkarna från 29 % till 44 %. Denna trend bröts dock 2004 då det var häckning i 40 % av dessa. Beläggningen i holkarna varierade kraftigt mellan olika områden i Dalarna och i tabell 1 redovisas denna kommun för kommun.

En indelning av kommunerna i Dalarna har gjorts i tre grupper. De som under något av inventeringsåren hade en lägsta beläggning som låg under 25 %, mellan 25 – 30 % eller över 30 %. I figur 3 redovisas det årsvisa medelvärdet för respektive grupp. De kommuner som hade en beläggning under 25 % var Hedemora, Vansbro, Malung, Älvdalen, Orsa och Falun. Ända fram till 2000 var antalet häckningar i holkarna där på en konstant låg med små mellanårsvariationer. 2001 - 2003 skedde dock en klar förbättring och dessa kom i nivå med övriga kommuner förutom Leksand och Mora. Leksand och

Mora har under hela perioden haft häckningar i mer än 30 % av holkarna och under de bästa åren har det varit starar i 50 – 60 % av dessa. Avesta, Säter Smedjebacken, Ludvika, Borlänge, Gagnef och Rättvik var de kommuner som under perioden hade något år med en lägsta beläggning som var mellan 25 och 30 %. Av kurvorna i figur 3 framgår att mitten av 1990-talet var sämst och att skillnaden mellan medevärdet för grupperna var liten. I början och slutet av perioden var skillnaden som störst.

Mellan 2003 och 2004 ökade antalet häckningar i holkarna i Leksand, Rättvik och Älvdalen medan de minskade i de övriga 12 kommunerna.

Ett extra utskick gjordes 1989 där vi bad rapportörerna att beskriva hur beläggningen varit i holkarna före uppropets start och 190 rapportörer svarade. Svaren visade att denna var hög under 1970-talet och att den stora minskningen kom under 1980-talet. Lägst beläggning var det 1987 och 1988 då det häckade starar i 29 respektive 25 % av holkarna (Forslund 1989).

Diskussion

När rapportörerna fick redovisa hur beläggningen i holkarna varit före uppropets start visade det sig att beläggningen 1988 var 25 % och att detta troligtvis var det år med lägst antal häckande starar de senaste 30 åren. På 1970-talet och början av 1980-talet var flertalet av starholkarna bebodda och rapportörerna beskriver hur stararna slogs om dessa. Under 1990-talet stabiliserade sig stararna på en låg nivå och de 15 % som de varierade mellan åren får anses ligga inom ramen för de naturliga mellanårsvariationer som finns. Svensk häckfågeltaxering har registrerat förekomsten av stare sedan 1975 (Lindström 2004). Där framkommer att staren sedan dess har minskat sakta och är nu nere i en halvering av beståndet jämfört med slutet av 1970-talet. Häckfågeltaxeringen visar också att staren stabiliserat sig på en låg nivå under 1990-talet. De låga siffrorna från uppropet i Dalarna under mitten av 1990-talet återspeglas också resultaten från häckfågeltaxeringen. Lunds universitet genomför sedan början av 1980-talet en årlig kontroll av 880 starholkar (antalet år 2002) fördelade på 9 serier i Götaland och Svealand samt en serie om 30 holkar i Abisko. En kraftig nedgång under 1980-talet och en förhållandevis stabil nivå under 1990-talet redovisas för flertalet av holkgrupperna (Lindström 2003). Både dessa undersökningar stämmer väl överens med den minskning och den stabilisering som noterades i Dalarna.

Rapporterna som inkommit till staruppropet i Dalarna kommer till största delen från personer som ej är aktiva ornitologer och ej eller är vana vid att rapportera. Vi var medvetna om detta när vi startade uppropet och det utformades på ett sådant sätt att det var enkelt att genomföra kontrollen och enkelt att fylla i rapportblanketten. Det var bara häckningar där ungarna hördes/sågs eller föräldrarna sågs mata som skulle registrerades som häckningar. Ett visst antal häckningar avbryts dock under ruvningen och dessa har därmed ej registrerats. Det är säkert också så att vissa av starholkarna som stod tomma ej var lämpliga för stare på grund av fel mått eller att exempelvis ekorre bosatt sig i holken. En viss felprocent finns säkert i materialet men i den stora mängden holkar som rapporteras in varje år så torde dessa fel inte ha någon större inverkan på slutresultatet.

Någon utvärdering av rapporterna om häckningar i hålträd har ej gjorts än. Det kan dock konstateras att staren i Dalarna oftast häckar antingen i en holk eller i ett hål i ett träd. Häckningar i stenmurar, under tegelpannor eller andra typer av hålutrymmen är mycket ovanliga och bara några få sådana rapporterades. Här skiljer sig dalastararna åt från stararna på exempelvis Gotland där sådana häckningar är vanliga. 

Framtiden

För första gången på många år ser det ut som att en återhämtning är på gång för staren (2004 undantaget). Därför kommer staruppropet att fortsätta några år till för att följa starens förekomst i Dalarna.

Tack

Ett stort tack till starrapportörerna samt Anders Larsson som hjälpt till med dataläggningen av materialet samt till Ulf Kjersel, Hans och Karin Watter, Åke Helander, och Malin Ingvar-Nilsson som årligen hjälper till med utskicket. Hans har även tålmodigt sprättat brev och sorterat rapporter. Ett tack till Alvins fond som bidragit med medel till tryckning och utskick av rapportblanketter och gjort detta upprop möjligt att genomföra. Till slut ett tack till Ulf Kolmodin och Lennart Risberg som granskat manus och kommit med värdefulla synpunkter på detta.

Referenser

Forslund, M. 1989. Staruppropet i Dalarna. Fåglar i Dalarna 23:2-26.

Lindström, Å. & Svensson, S. 2003. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling och starens häckningsframgång. Årsrapport för 2002. Ekologiska institutionen, Lunds universitet Lund 2003.

Lindström, Å. & Svensson, S. 2004. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling

Årsrapport för 2003. Ekologiska institutionen, Lunds universitet Lund 2004.